Det är lite som att lära känna sig själv på nytt fast i en annan konstilation...och för en begränsad tid. Svänger snabbt gör det också, från att vilja äta ananas till att kunna mörda för en semla.
Men det är inte bara detta med matsuget som gör livet komplicerat utan humör och energi gör att man ibland undrar om man är schizofren på riktigt. Under dom här snart nio månaderna så har jag gått från paranoid ynkling till en tjurig treåring, till en klimaterie-kärring, till en missförstådd och ensam tjockis och allra sist till någon som är lite lätt förvirrad och nervös och undrar hur livet ska bli. Säkert helt normalt...tror jag...hoppas jag!
Men nu börjar man längta tillbaka till sitt gamla jag, eller kanske ska säga nygamla jag. Man blir ju aldrig sig lik igen, varken mentalt eller kroppsligt antar jag. Men att kunna dra på sig ett par jeans eller gå ut och gå en lååång promenad är ju något som står högt på listan. Sen ska det bli skönt att slippa gå upp och kissa 823 gånger på natten eller dom härliga uppstötningarna som gör att jag måste sitta upp och sova. Sen har vi luktsinnet som gör att man får klökningar i tid och otid. Där finns en hel del annat som sitter på listan av saker som jag INTE kommer att sakna men det är lite mer intimt och privat så der tar vi en annan dag när jag är på det humöret (behöver som sagt inte dröja så länge för det svänger snabbt här).
Vad jag kan tänka mig att jag kommer sakna med att vara gravid är väl magen och känslan av livet där inne. Att få en liten vink om att vi snart är tre stycken. Och längtan...efter någon man inte vet någonting om. Längtan efter den totala förälskelse man kommer att få uppleva....
Så summan av detta är att det är värt varenda hormon-finne.
Och nu sitter jag här och undrar om man KAN käka tårta till frukost? Eller ännu viktigare, hur ska jag få mannen att åka iväg och köpa en!!!
Ha ha, själv hade jag en dag abstinens efter smörgåstårta. Slutade med att jag drog iväg till ICA och köpte div ingredienser, som inte ens hann bli en tårta innan jag glufsat i mig geggat..
SvaraRaderaNu är det inte länge kvar. Njut av magen och håll ut med de mindre "kul" sakerna. Snart börjar det alldeles, alldeles underbara mammalivet.
Ja du Carina....man beter sig en aning konstigt för det mesta nu,,,,puh,,,en vecka kvar...sen är Liten ÄNTLIGEN här! Hur går det med er lilla tuss?! Kram
RaderaJösses som jag känner igen det du skriver. Under min först graviditet grät jag utan att vara ledsen och jag åt centerrulle efter centerrulle. Under min sista graviditet (japp det blir inga fler) så var jag riktigt förbannad hela tiden. Arg som ett åskmoln och hade inga cravings :-)
SvaraRaderaMan blir sig själv tids nog. Det tar tid då man får som gröt i huvudet under amningsperioden.
Ändå, trots allt som hormonerna ställde till det med så älskade jag attt vara gravid. Älskade min mage.
Åt du din tårta :-)
Mammaxtre....blev ingen tårta, nöjde mig med en gräddbulle jag hittade längst in i skafferiet! Den stillade det lite;)
RaderaJag förstår ju att det kommer vara värt allt detta...och tro mig,,,det är npgot jag längtar efter!!!!