En vän från "förr" fick lämna jorden alldeles för tidigt och en liten flicka blev utan sin pappa. Ibland undrar man vad meningen är och idag är inget undantag. Trösten är att, där han är nu...mår han bättre än någonsin.
Har kramat, pussat, gosat och snusat lite extra på min lille gosse idag. Jag kan inte få nog...däremot tycker jag mig se en märklig blick när jag trycker nosen i fejjan på honom, typ:
Du IGEN!!!!!
Det tänker jag total-ignorera och fortsätta plåga honom med mitt snusande och pussande!
På promenaden upptäckte han plötsligt något märkligt som hänger ovanför honom. En halvskallig filur med alldeles för stort huvud och tefats-stora ögon.
Hej Alfons!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar