En trött söndag i det vita huset

Söndag är vilodag....men inte i detta huset.
Vi började vår dag 05.30, en aaaning tidigt kan jag tycka men det är tydligen inte jag som bestämmer det.
Den lilla mannen i huset har fått lite magknip och det meddelar han högt.
Vi buffar, vaggar, vankar och vrider ut och in på oss själva för att trösta honom bäst vi kan.
Dom krockodil-tårarna skämtar man inte bort...aaahhhh mamma-hjärtat svider.

Idag har jag övervakat trädgårdsarbete.
Ryggen tillåter inte några tyngre arbetsinsatser så med en kaffe i handen så satt jag och tittade på när pappan grävde så blodådrorna i pannan pulserade frenetiskt.
Nu är projektet "döda-kirskålen-för-evigt" igång och vad jag förstår så är det något av ett omöjligt uppdrag...men...f-n den som ger sig!
Ett par träd, någon buske och 4 ton ogräs ska också bort, sen ska vi nog kunna slappna av och ha sommar.

Nu ska jag passa på att läsa ett par sidor i min nya bok medans lillskiten sover gött.
En ledarskapsbok som en go vän rekommenderat och tydligen ska biverkningen, när man läst klart, vara att slänga ur sig bok-citat till var och vartannan människa.
Det lär ju ni märka i så fall....