En torrhostig söndag

Söndagskväll.....tyckte att jag precis vaknade.
Lite fix hemma och fika med C:s mommo och moffa, för att sen kraschlanda i soffan med en nybadad hund som återigen ser ut som ett överkokt risgryn, och en skönsjungande bebis.

På nästa veckas schema står det både babysim och rytmik...känner att jag börjar få kläm på det här med att vara mammaledig nu och vill aldrig att den ska ta slut. Jag och min busunge har vuxit ihop och jag har förvandlats till den hönsmamman jag försökte undvika att bli....men som jag innerst inne visste att jag var.
Skit i samma, tror knappast man kan älska ihjäl sina barn.

För övrigt har jag en sambo som är sjuk. Eller sjuk och sjuk...han har torrhosta. Han påstår att det är något som går...ja jag känner då ingen mer med torrhosta. Jag är sinnessjukt dålig på att tycka synd om någon som är "små-sjuk"....kan inte hjälpa att jag vill lappa till honom.