När det går en aning för snabbt

Jag har inte riktigt hängt med i svängarna...men helt plötsligt så sitter vår lilla groda...alldeles alldeles själv.
Det vinglar till ibland när han blir trött annars ser det rätt stadigt ut, han har till och med fattat att han kan ta emot med händerna när han tippar fram.

Hur häftigt är inte det då?!

Knodden är ingen liten knodd längre...mitt hjärta börjar bli stor...