Balans

Det är f-n inte bra när man ser fram emot en tripp till Ica....ok såååå illa kanske inte det är, men jag tycker mig se att det växer en aning mossa på mig vissa dagar.
Jag är och har alltid varit någon som trivs hemma, men det finns en gräns även för mig.

BALANS...så fort kroppen ger mig en vink på att något är off så är det balansen som tippar antingen åt det ena eller det andra hållet.
Jag kan drivas av stress, sukta efter lata söndagar i soffan, planera söner saker i minsta detalj tills dom nästan tappar sin ljusning eller bara ligga i en solstol och läsa den ena meningslösa boken efter den andra. Oavsett vilket tillstånd jag befinner mig i så måste det väga upp på något annat håll.

Det är mycket därför, jag tog beslutet att starta helt eget och kunna styra mina arbetstider en aning bättre. Mitt jobb som frisör är något som jag börjar längta tillbaka till och känner hur kul det ska bli igen att sätta saxen i något livlöst hår igen. Jag har alltid kännt mig otroligt lyckligt lottad när det gäller mitt arbete,,att faktiskt få jobba med något som jag nästan ser som en hobby. Jag har haft turen att fått bygga upp en fantastisk kundkrets med människor som ger mig kvitto på att jag gör mitt jobb bra. Och jag saknar dom, saknar den sociala biten. Men det är väl naturligt antar jag.

Jag njuter verkligen av min mammaledighet och tycker för det mesta att det är allt vad det ska vara....men återigen,,,balans. Dom värsta hormornerna har lämnat min kropp och med en son och några kilo extra börjar jag så smått hitta tillbaka till mig själv. Eller mitt nya jag kanske.

Fram till dess ska jag njuta av geggiga majskrokar i håret, snortidiga mornar som spenderas med att ljunga imsevimse spindel ett par tusen gånger, bygga lego tills jag spyr på det och ta fyratusen kort varje dag, på den finaste grodan jag vet.
Och det bästa av allt är, att jag inte behöver ge upp allt det när det är dags att kamma barret och hoppa ur joggingbrallorna och försöka bli som folk igen.