Cocko's Nest

Tror jag har tappat verklighetsuppfattningen en aning. Jag pendlar mellan att skylla på galna hormoner och brist på sömn, men ibland undrar jag på allvar om jag håller på att bli en aning galen. Som en av dom som sitter på bussen och har höga konversationer med sig själv, från söder till vändplatsen i norr och tillbaka igen.

Just nu verkar gröten i huvudet segare än någonsin och jag blir inte ens förvånad när jag tar kortisonsalva på tandborsten istället för tandkräm och faktiskt funderar på om jag orkar spotta ut och skölja bort skiten eller om jag helt enkelt bara ska fortsätta borsta.

Eller när toappret är slut i hållaren och jag inte hittar energin att byta just nu, så istället räcker jag mig efter våtservetterna och tänker att det här funkar nog bra, om inte bättre.

Jag är glad om jag kommer hem med rätt kassar, unge och visakort när jag varit och handlat. Ännu gladare om jag kommit ihåg att byta från morgontofflor till skor på vägen ut.

Hela familjen satt en kväll i bilen på väg hem efter en middag hos vänner, när jag säger:
-Men hur tänkte han där?!
Min sambo tittar bak och frågar: -Vem?
Jag tittar förvånat på honom och säger: -Sa jag det högt?!
Han bara skakade på huvudet och sa tyst: -Nu är det illa gumman.
Precis vad jag själv tänkte.

Dags för en fika på stan med en fin vän,,,vi ska varken prata om våra lata män, våra terrorister till barn eller städning och matlagning. Vi ska vara vuxna individer med smarta åsikter,,,,blir nog bra det här.