Då va det dags

Efter månader av svullande för att stilla diverse cravings, har nu träningen smugit sig in i livet igen. Om jag inte räknar med gravid-yogan så har jag inte rört mig ordentligt på ett år, så man kan väl säga att det är dags.

Sagt och gjort...letade fram mina gamla träningskläder och konstaterade att passformen inte riktigt stämde med hur dom satt innan preggoperioden.
På Gina Tricot hittade jag ett grått linne och ett par svarta brallor bland alla neonfärgerna. Kände inte direkt för att se ut som en småfet smällkaramell.

Sprang en halvtimmes intervall på bandet och körde igenom kroppen med lätta vikter efteråt. Men det känns inte helt stabilt att träningsvärken smyger sig på en timme efter passet.

Söndag är vilodag, men inte om man lever med en elitidrottare, så nu ska vi ut på långpromenad. Hans straff blir att han tvingas gå jämte någon som ser konstant bajsnödig ut.