Det ger mig sån livskvalité att bara gå längst strandkanten och suga in lugnet. Idag blev promenaden så lång, att jag mina kinder domnade bort av kylan.
Dit går jag när jag är ledsen. Lycklig. Svag. Pigg. Rastlös. Grubblig. Kär. Stark. Glad. Längtig.
Det går inte en dag utan jag är där. Och det går inte en dag utan att jag tänker på hur bra jag har det.
Nu blev det ett sånt där Dalai Lama-inlägg igen, men det skiter jag i denna gången.
Orkade inte skriva om min mensvärk, fläcken som inte går bort i soffan, mina fula vinterfötter eller om hormonfinnen i pannan som ser ut som vulkanen Hekla.
En glasklar måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar