Målet är att inte se ut som en hund?!

Sitter och väntar på att pappan i huset ska komma hem och lösa av mig. Träningskläderna är på och jag ska försöka hitta motivationen till ett pass på löpbandet.
Efter sjätte passet på bandet så släppte spärren. Den tunga pipandningen försvann och stegen kändes inte lika jobbiga. Intervall-pauserna behövdes inte, och stolt pinnande jag på i hela 40 minuter,,inte alls illa pinkat för att va mig.
När jag inte längre behövde koncentrera mig på att överleva varje minut så kändes det riktigt skönt, även om INGET slår känslan efteråt.

Efteråt såg jag ut som en flamberad tomat i nyllet och träningsvärken var ett faktum...en ganska härlig känsla. Jag har hävdat att dom sista bebiskilona måste löpas bort,,,ja då är det väl upp till bevis nu då. Målet är att komma i ett par undanlagda jeans och INTE se ut som en shar pei-hund ovanför byxlinningen. Det måste ju vara ett rimligt mål?!