När jag ändå är igång så kan jag ju nämna att toarullen faktiskt HAR blivit bytt ett par gånger MEN då har vi tydligen ett nytt problem....den tomma rullen står kvar på handfatet. Jag undrar bara varför? Varför man inte fullföljer...det är ju inte bajsnödigt jobbigt att slänga den i soporna.
Och tro mig..jag vet att det är yttepytte-problem vi snackar om och det är inte så att jag står och överväger en skilsmässa, det är nog känslan att man är tagen för given på dom här yttepytte-områdena.
För tro mig, hade tränaren i HBK ringt och sagt:
Stojan Lukic, nu ser du tamejfan till att dom här sakerna blir uträttade, och det är nolltolerans på det.
Jag kan svära på min lille skallige onge, att inte ett pulverkorn hade synts till.
Men nu är jag inte tränare i något allsvenskt fotbollslag...bara en trött, lite bitter och tjatig sambo, som dessutom haft migrän i två dygn.
Over and Out
Åh det där känner jag igen. Jag brukar säga till min man att tänk om du vore lika drivande, initiativtagande och icke glömsk hemma som du är på jobbet. Undrar hur det hade varit då?!? Men visst är hemmaarbete världens mest sämst betalda jobb!!!
SvaraRaderaJag ser det dock som en investering i mig själv o i mitt välmående. Mår bra av att ha det städat o iordning hemma. Trots att det blir lite plus minus noll när man måste ligga på den andra halvan hela tiden eller helt enkelt höra det själv. Du får gå ett varv runt kvarteret så släpper förhoppningsvis irritationen.
Jag skrattade lite när jag läste det här, så skönt att höra om någon som erkänner att det faktiskt blir gnat och tjat och vardag ibland och inte bara "älsklingar" och "prinsar" som det annars skrivs om i bloggvärlden. Jag har efter fem års samboskap inte lyckats få min man att förstå att badrummet INTE städar sig själv... Han tror nog att det bor någon magisk fe i torktumlaren som hoppar fram och viftar med sitt trollspö och vips så är toaletten ren och handfatet skrubbat... Allt gott! /T
SvaraRadera